Uppenbarelser

En trevlig grej med staden:

Staden som breder ut sig runt dig, omsluter dig och kväver dig.
Staden med gator som lockar, lovar och förråder.
Gatorna, platserna som är så verkliga.
Staden har ofta skrämt mig, jagat mig och trängt in mig i hörn.
Men staden är inget eget ting.
Staden är bara en bild jag bygger upp av husen, platserna och gatorna.
Endast en idé om en stad existerar. En bild som jag byggt upp genom glädje och sorg.
Men jag kan forma bilden till vad jag vill när tinget i sig inte existerar.
Det är tröstande.
Det gör det hela något mindre pissigt.
Som att upptäcka att en skugga endast är en gren fångad av en vind. Inget mer, inget mindre.